Planering och funderingar inför nästa säsong och det stora målet, SM:et, är i full gång. Ja, egentligen så har allt vi gjort de senaste två åren varit en enda stor förberedelse inför nästa års SM.
Men nu är det närmare än någonsin och vi har börjat fundera på hur långt vi har kommit och hur mycket som är kvar att göra. Vi har en klar bild av hur vi vill att det ska vara, problemet är att ta sig dit, att få den där känslan som vi eftersträvar. Det är inte alltid så lätt, och ibland går man på en nit.

Det största enskilda lyftet de senaste åren är att vi fått möjlighet att regelbundet få hjälp av Anders. Det är ovärderligt! Faktum är att det var först för ett år sedan när vi fick kontinuitet med träningshjälpen som vi faktiskt vågade tro på att målet skulle vara möjligt att uppnå.
Det är dock mycket arbete kvar med dressyren, framförallt måste Crawford bli starkare och orka bära sig bättre i högre form. Nu blir han snabbt trött och då kryper han bakom lod.
Tråkigt nog finns det domare som belönar detta men det verkar som att den småhetsiga debatten kring ämnet förra vintern har fått en början till effekt. En domare har dömt alldeles lysande i år och konsekvent satt låga siffror på moment där hästarna arbetat med näsan mer eller mindre bakom lod. *applåd till dig!*
För visst är det mycket roligare att få bra siffror när hästen arbetar i rätt form, i takt, balans, harmoni och med schwung istället för hopdragen hals och sprattlande ben. 

Konditions- och styrketräningen känner vi oss helt hemma med och det är inget som oroar oss. Det finns lite att jobba på där med, bra kan bli bättre, men den biten är det minsta problemet. I år har vi noga analyserat maraton för att se hur långt efter vi ligger och en glädjande trend som vi uppmärksammat är att Crawford är mycket jämn. Även fast det varit på vissa tävlingar ett fysiskt tufft maraton så har han krafter kvar, inte bara i mål, utan han drar inte på sig mjölksyra i första taget i hindren samt att han inte behöver speciellt lång tid mellan hindren för att återhämta sig. När man jämför hindertiderna så är han jämn rakt igenom, vilket är väldigt glädjande. Tidigare var han väldigt snabb i första hälften av hindren men tappade gnistan och orkade inte riktigt hålla farten i de sista. Extra tydligt blev detta på Tjolöholm där det endast var några få hundra meter mellan näst sista och sista hindret. Nu fick vi ett stopp i sista hindret då kusken fick en smärre blackout till sista porten, men om man räknar bort de ca 10 sekunder som det kostade så ser man ingen avmattning på farten.

För att dra konditionsträningen till sin spets så kommer vi under hösten att träna kondition med ett elitekipage! Det ska bli väldigt inspirerande och intressant!


När det gäller precisionen så finns det en del jobb att göra. Kusken är ju normalt kassaskåpssäker och river väldigt sällan. Problemet, tror vi, ligger nog i att vi tagit för givet att precisionen ska gå bra "för det har den alltid gjort" och därför glömt bort den lite. I vinter blir det hårddrillning för att lära sig analysera precisionsbanan innan. Det vill säga, vart finns banans starka och svaga punkter, vart kan man tjäna tid med minst risk för rivning. Vi ska också träna mer på att köra i högre grundtempo, ändra inställningen lite och våga attackera portarna mer när det är dags att köra på tid. Som Rodrigo Pessoa (hoppningens omhoppningskung) brukar säga "det finns ingen oslagbar tid!"


Ett stort problem som ibland stökar till det väldigt för oss är att kusken har svårt för att lära sig att komma ihåg vägarna. Det är så fruktansvärt tråkigt när det blir fullständigt kaos som tex i Berg i år. Crawford var helt oförbrukad i mål men vad hjälper det när vi kört fel väg i i fyra av sex hinder...
Vi har grubblat mycket på det här och bestämt oss för att prova mental träning i vinter. Problemet är att vi inte vet riktigt vart vi ska vända oss för att få hjälp med detta. Om du har några förslag, hojta till är du snäll!! 


Det känns ju inte mer än rätt att inte bara hästen förbättrar sin kondition och styrka, utan även vi tvåbenta. Några kilon ska bort så det blir lite lättare för Crawford, men groomen behöver även bli starkare i armar och bål.

Ja, som du ser så har vi fullt upp innan det är dags för nästa tävlingssäsong!